Cinderella

Ingen budbärare kommer från konungens palats.
Det är svart med svarta fönster.
Konungen är död.
Var morgon på nytt är livet min älskade.
Jag knyter mitt köksförkläde på mig.
Jag polerar grytorna. De skall skina.
Kom, säger livet, och jag kommer.
Gå, säger livet och jag går.
Glädje och sorg rinner genom mina händer.
Solglimtar dansar genom rutorna.
Det är Lyckan. Hon har glasskor på fötterna.
Någon sitter nere vid dörrn. Hon har grått hår.
Jag är Cinderella, säger hon, och jag skrattar.
Hon går ut och in i drömmen.
Ibland har hon mina kläder på sig.

Ingen budbärare kommer från konungens palats.

Det ringer i klockorna.
Det är budbäraren. Det är säkert budbäraren.
Han kommer om natten och inte om morgonen.
Han tänder stjärnornas bloss.
Lyckan och lidandet lyser. De är lika.
Oppna solnedgångens portar på vid gavel,
att konungen må stiga in!
Livet skall börja! - Det ringer i klockorna.
Dagarna skrider fram med prestaver i sina händer.

Var morgon på nytt är livet min älskade.
Men jag hör musiken från balsalen.
Stäng fönstren. Spärra vägen.
Kasta ärter på golvet åt mig.
Ge mig många grytor att polera.