Också dessa dagar signerade

Ljus över dessa dagar -
septemberljus -
och ändå
också omkring dem
det mörka skimret
som kring pärlorna,
de fulländade.
Också dessa dagar signerade -
en efter en -
och märket detsamma,
mästarens märke:
Aldrig mera denna dag.
Aldrig mer.

Brev till en stjärna

Rymdfarare, å rymdfarare!
Från vår plats invid TV på jorden
ber vi er bara detta -

fastän vi vet,
att vår bön är förgäves,
fastän vi vet,
att det är förbjudet
att nalkas er,
så försöker vi ändå
att nå er med brevet -
fattig är färden
utan ett budskap -

Rymdfarare, å rymdfarare!
Från vår plats invid IV på jorden
ber vi er bara om detta -

Tag med brevet -
brev till en stjärna.

Vi har alla ett brev i handen,
brevet vi måste sända,
brevet som någon väntar,
brevet som ingen väntar,
brevet vi skriver och skriver
natt efter natt av vårt liv,
brevet vi river isönder
var morgon av vårt liv -
för att börja skriva
och skriva igen
brev till en stjärna.

Brevet om någonting
som var skönare än allt.
Brevet om någonting
som var svårare än allt.
Om hur värdefullt
livet var på jorden.
Om hur värdelöst
livet var på jorden.
Om hur livet var spärrat
av taggtråd.
Om hur livet var utan gräns.

Vi måste väl deklarera
innehåll för censur.
Säkert censur i rymden.
Brev kan vara så farliga.
Ord kan väga så tungt.
Hur vi än skrev och ornskrev -
symboler och hemlig kod -
blev orden så alltför tunga.
Vi ber er ändå förstå,
att vårt brev är ett brev
om kärleken.
Brevet så utan värde.
Ändå det enda vi har.

Rymdfarare?
Vad bryr vi oss
om rymdfarare?

Så testade intill det sista
i perfektion -
präktig, präktigare, präktigast -
och konsten att uthärda allt
i en rymdraket -
ända till åtta dygn
med puls mellan sextio och sjuttio.
S å är det att söka
en stjärna.

Rymdfarare?
Vad bryr vi oss
om rymdfarare?

Men om jordfarare -
dessa ensamma tysta forskare.
Så testade intill det sista
i hjälplöshet -
fattig, fattigare, fattigast -
sinne efter sinne
som slutat att fungera,
hjärtat som upphört
att slå -
vandrar de ner i jorden,
långsamt, så långsamt
att söka en stjärna,
att finna en stjärna -
stjärnan vars namn är
Frid.

Så förunderligt stor
är en avfärd
sex alnar djupt i jorden.
Och kistan är blomstersmyckad
som det fartyg som sändes om våren
en gång från Athen
till havsomsusade öar.
Så förunderligt stor
är en avfärd
sex alnar djupt i jorden.
Vad gör oss vår eller höst?
Vad gör oss ankomst behov?
Ankomst? Vad vet vi om ankomst?
Må vi förbereda
vart hjärta!

jordfarare, å jordfarare!
Fastän vi vet,
att vår bön är fögäves,
fastän vi vet,
att ingen får nalkas er,
så ber vi er bara om detta -
Tag brevet vi håller i handen,
brevet som någon väntar,
brevet som ingen väntar,
brevet vi skriver och skriver
dag efter dag av vårt liv -
brevet om kärleken.

Tomhänta kom vi till jorden,
men ingen går tomhänt tillbaka.
Var och en har sitt brev att bära.
Var och en har sitt brev
att bevara -
brev till en stjärna.