La parisienne

... en kvinna i profil, konturer bara,
en freskomålning, utplånad nästan -
tre tusen år är mycket för en kvinna,
ingen make-up och inget rouge på kinden,
inget förgånget och ingen morgondag.
Här är hon utlämnad på nytt åt livet.
Här stannar alla och återvänder
på nytt till detta bleka ansikte -
till drömmen om en dröm:
kvinnan som fanns och icke fanns,
som tillbads och som tillbad,
prästinna, drottning, livegen, slavinna.
Gudarnas tjänarinna,
evig och ofullkomlig och förgänglig
som allting levande ...
Här börjar kärleken.
Här slutar kärleken.
Och börjar om igen.
Här möter var och en sin älskade,
utplånad, blek. konturer bara ...
som alltid kärleken.

(från Minos'palats på Kreta)