Liv I Denna morgon kom en gång Guds ängel till Maria Vind, vind, lyckliga vind Denna morgon kom en gång Guds ängel till Maria Denna morgon kom en gång Guds ängel till Maria och viskade: benådad du bland kvinnor. Lik en förtorkad brunn var hon väl förut, som kände djupt inom sig vattnets sprängkraft, lik hav som isen bundit, lik jord som legat övergiven, men denna morgon kom vandrande en törnrosvind med slån och gula hängen, havet får brista i blom, de vita kalkarna skall öppna sig mot solen och över jorden sveper fruktbarhetsvinden ljus av sälgens pollen. Vind, vind, lyckliga vind Vind, vind, lyckliga vind, försommarvind, fågelungsvind, gungar i viken maskrosflun, för till klipporna strå och dun, stoppar om naknaste fågelbo, lägger sig varje kväll till ro. Vind, vind, lyckliga vind. Nu är det äntligen skymning Nu är det äntligen skymning, nu får den äntligen domna, hela den stenmalsheta klippröda lycka jag väntat. Nu är det äntligen skymning, syrsorna spelar och lindarna blomma, långt över viken går vinden till vila, sommarens vind som hör hemma hos jorden, sover till soluppgång. Till ingen, ingen i världen kan jag säja det Till ingen, ingen i världen kan jag säja det, finns det då ingen i världen som hör det ändå, hör, hör hur vattenmassorna sorlar och sjunger under en solstråles darrande sträng. Solstrålens väg över ändlösa vatten, det är min väg. Ropa inte på mej, rör mej inte med röster, till ingen, ingen i världen kan jag ge min svidande glädje. Finns det så ingen i världen som ser den ändå. Jag vill stå upp och gå nu Jag vill stå upp och gå nu, vill höra vågor slå, jag känner dem så väl nu, morgonens blåsippsblå, middagens vitsippsvita och kvällarnas kattungsgrå, jag känner dem så väl nu, vill höra vågor slå, vill hålla dem i famnen de mjuka kattungsgrå. Jag har en så stor lycka jag har en så stor lycka. Den har växt ur de hårda åren likt blom ur markens mull. Jag vill ge min lycka åt vem som helst för livets hårdhets skull. Sol vind och hav Sol ocb vind och bav Sol och vind och hav, alla ord blåste bort, var blev de av, sol och vind och hav. Du du - vågorna lägger sej till ro, solen bygger en gyllne bro, vågorna bygger en järngrå väg, när skall du komma säg, nu, nu.   Liv (1934)