Karavan

Judas, min son

Ensam. Ensam. Ensam.

Ensam. Ensam. Ensam.
Hela jorden
är fylld av ensamhet.
Lycklig, lycklig Maria!
Hon som får sörja
sonen som dog oskyldig.
Vem vet vad det är
att sörja
en skyldig?
Varje natt
stiger jag ner i dödsriket-
hela livet ett dödsrike-
natt efter natt för att hjälpa
där ingen hjälp finnes.
Varje dag är att vakna
till ny död.

Lycklig, lycklig Maria!
En gång var vi båda lika.
En gång satt jag som Maria
med min son i famn.
Ingen kom för att tillbe.
Jg tillbad ensam
Juas, min son.

Ingen stjärna stannade
över det skjul där vi bodde,
men himmelens härskara lyste
natt efter natt.



Havet är nära

Havet är nära

Om jordens vägar är stängda
och människornas hjärtan,
sjunger samma sång:
havet, havet är nära.

Allting måste vi lämna,
men lycklig igenom
är den som aldrig kan glömma:
havet, havet är nära.

Ingen flod skall jag möta en gång,
och ingen färja begär jag.
Jublande hör jag vågornas sång:
havet, havet är nära.

 




Karavan (1958)